Vårt första val, Gud oss förlåte, föll på en grå divansoffa från Mio. Saken med soffor, eller, saken med soffor i kombination med en limiterad mängd pengar man vill lägga på just soffor, är att man oftast måste välja mellan en klassisk tvsoffa med djupa hörn för mysiga häng eller en mer stilfull pjäs komponerad för korslagda ben klädda i nylon. Då vi hittills levt vårt samboliv i en fasanfull röd sak draperad i manchester, för kort för att två och en halv person njutfullt ska kunna se på det där jävla Idol på fredagar och för smal för att två personer bekvämt ska kunna halvligga och se Game of Thrones sena nätter så bestämde vi oss således för variant nummer ett: Tvsoffan. Och valet föll som sagt, på en grå divansoffa från Mio.
Till vi besökte Den Bästa Affär Som Någonsin Har Skapats: IKEA.
Och där hittade vi något som var tillräcklig komfortabel för halv-åtta-hos-mig-marathon samtidigt som den på något vänster eggar den där 60talskänslan vi kapslat in och förvaltat djupt inne i våra hjärtan: Söderhamn.
Designerns tankar (Ola Wihlborg reds anm):
"Tanken med soffan SÖDERHAMN är att du ska kunna bygga ihop din egen kombination med de olika sektionerna och få den att passa i ditt hem. En av utmaningarna i designprocessen var att från början tänka på miljön och använda material effektivt. T.ex. valde vi att bygga upp komforten i soffan med elastisk väv som tillsammans med sittplymåerna ger en mjuk, sviktande känsla. Detta skapar också det luftiga och lätta formspråket som jag ville ge soffan."
Jag vet inte jag. Men valet blev en hörnsoffa (60! 70! 80tal!) i ett beigeaktigt tyg med någon slags struktur. Som handen i handsken.
Vardagsrummet i nuvarande skick. Notera de halvhöga hundarna i porslin.
Kommentera